Värdefull ädellövskog
Det vanligaste trädslaget på Hensjönäset är bok. På våren innan bokens blad slår ut täcks marken av en matta med vitsippor. När bokens blad slår ut blir det för skuggigt för andra växter, på så vis konkurrerar boken ut andra trädslag. I luckor som uppstår när träd faller omkull kan andra trädslag hinna före boken. Där kan bland annat skogsek, ask och björk växa.
I Sverige har den totala andelen ädellövskog minskat drastiskt de senaste århundraden till följd av oss människor. Utifrån ett historiskt perspektiv har lövträd dominerat trädsammansättningen i de svenska skogarna sedan den senaste istiden fram till slutet av 1800-talet. Ädellövskogarnas minskning har påskyndats de senaste 100 åren genom efterfrågan på snabbväxande och lättskötta trädslag, såsom gran och tall. Eftersom andelen ädellövskog minskat kraftigt är det viktigt att bevara de ädellövskogarna som finns kvar. Många växter och djur behöver ädellövskog att leva i. En viktig åtgärd i Hensjönäset är att låta naturen ha sin egen ordning i skogen.

Spår från förr
Många människor före oss har använt landskapet runt omkring Hensjönäset. På 1750-talet växte här glesare lövskog som betades av kor på sommaren. Då kallades näset för Norrehagen och ägdes av byn Stora Blötan söder om reservatet. Enligt lantmätaren var betet på Hensjönäset ”af godt mulbete till 9 o 10 nöt sommaren öfer”. I dag hade vi i stället sagt att betet räcker till nio eller tio kor hela sommaren. I den nordöstra delen finns det även spår från torpet Sjöamellan som fanns här på 1800-talet. Inne bland träden kan du upptäcka mängder av stenrösen där torpet förr i tiden hade sin åker- och ängsmark. Familjerna som bodde i torp var oftast inte självförsörjande på spannmål och kött. I stället kunde de behöva göra dagsverket på en större gård i närheten eller ha andra sidosysslor för att tjäna extra pengar.
Ändelsen -måla, som i byn Hensmåla norr om naturreservatet, är särskilt vanliga i gränstrakten mellan Småland och Blekinge. Denna ändelse syftar till nyodlingar under senmedeltiden, mellan 1350–1527 e.Kr. Förklaringar till dess ursprung anses kunna vara fornsvenskans mala ’mäta’ och male ’avtal’, alternativt ’uppmätt jordstycke’. Stora och Lilla Blötan i söder har i sin tur ingen ändelse, utan kan syfta på landskapets blöta egenskaper.
Under 1800-talet sänktes vattennivån i både Stora och Lilla Hensjön i ett försök att skapa mer odlingsmark. Innan sänkningen var vattenytan nästan en meter högre i båda sjöarna. Nu följer långa, slingrande upphöjningar av sten stigarna längs med näsets strandkant. Dessa kallas för strandvallar och är den gamla vattenlinjen. Om du vill kan du gå på den gamla sjöbottnen längst mot sjösidan vid Lilla Hensjön. Se upp, har det regnat mycket kan marken stundvis vara blöt och gyttjig!

Två olika sjöar
På varsin sida om näset speglar sig Stora och Lilla Hensjön. Sjöarna är olika trots att de delar
samma namn. Stora Hensjön är större, djupare och vattnet är klart. Att vattnet är så pass klart tyder på att Stora Hensjön är en näringsfattig sjö. Det gör att Storlommen trivs här, som gärna bygger sina bon i strandkanten och dyker efter fisk i det klara vattnet. Lilla Hensjön är tvärtom mindre, grundare och grumlig. I vattenbrynet växer vass och kaveldun som trivs i näringsrika vatten. I den skyddande växtligheten trivs många mindre fåglar så som Sävsångaren. Tack vare de olika sjöarna trivs många olika djur och växter på Hensjönäset!